plingeling

Det har hänt mycket i helgen:
- tidig tågavgång till Göteborg, tanken var att jag skulla hälsa på mamma på hennes jobb och försöka plugga lite men naturligtvis glömde jag hälften, och så snackade jag och mamma mest hela tiden.
- bjöds på god lunch på någon medelhavsrestaurang
- gick en liten shoppingrunda (jobbgrejer) med mamma och hennes jobbarkompis
- träffade Vicky och fikade, det måste vi göra om!
- hem till mamma, och då hade mormor hunnit komma dit också (:

- upp tidigt på lördagen och iväg till angered för att mamma skulle döma en regionstävling. Där träffade jag Marika :D och vi kollade tillsammans på när GF Kennedy sopade banan  och tog första och andra plats i samtliga grenar
- tillbaka till Göteborg igen, fikade med mamma
- mötte mormor på Göteborgsoperan och såg Mozarts Requiem, en häftig föreställning med både balett, orkester och två körer
- räkbuffé hos mamma på kvällen!

- vinkade av mormor som skulle köra hem till enköping
- åkte till bokmässan med mamma
- lyssnade på Camilla Läckberg och Paolo Roberto och strosade runt i största allmänhet
- käkade lunch på Heaven23, restaurangen högst upp i Gothia Towers. Räkmacka med stort R! Svindyr var den också men mamma bjuder ;)
- tog tåget hem igen, tillbaka till vardagen


Den kanske inte ser så mycket ut för världen men det är alltså en rejäl mansnäve färska räkor där, man blir sjukt mätt!

Idag var jag och handlade och när jag skulle hem gick en pappa med barnvagn och pratade i telefon. Lite längre fram cyklade hans andra barn och verkade vara ganska nylärd för det var väldigt vingligt. Plingade för att visa att jag kom och att han kanske borde säga till ungen på cykel att hålla sig på sidan. Istället säger han till mig att han tror att lillkillen ska hålla sig på samma sida. Som tur var cyklade jag långsamt förbi för naturligtvis vinglade han ut åt mitt håll. Samtidigt kom det en moppe från andra hållet. Kan inte folk bara flytta på sig (alt. säga till ungarna att flytta på sig) när man plingar, det är väl det den är till för? Nej, istället är det ingen som bryr sig utan fortsätter som om ingenting har hänt och ingen vill komma förbi.

Idag har vi för första gången sjungit hela nya stycket utan pauser eller brott i, väldigt häftigt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0