Östersund!

Det var riktigt skönt att träna och få ur sig en massa aggretioner som sagt. Väl där med bra musik och rörelser glömmer jag typ bort att vara arg och blir istället glad. Jag tror jag såg fånigt glad ut mest hela tiden.

Men sen på vägen hem kom det som jag nog innerst inne bara väntat på. Jag bröt ihop och började stortjuta på cykeln. Jättejobbigt, är nog mer stressad än jag fattat innan. När jag kom innanför dörren var jag tvungen att ställa mig med händerna på knäna, som när man sprungit, för att kunna andas normalt. Tror det har en hel del att göra med att mamma kommer hit nästa helg också. Längtar!



Nu har jag äntligen bokat resa till Östersund. Jag ska hälsa på Sofia och det ska bli så roligt! Hoppas att det är fint väder och inte alltför kallt... Vet inte vad Sofia har för planer men jag skulle tycka det var roligt att hyra längdskidor och åka en dag, ha med sig lite picknick och riktigt njuta av en riktig vinter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0